Hur kopierar vi backundret?

[Ultron]

Vi har sett många juniorer och yngre spelare lyftas upp i A-laget de senaste åren, ibland för att sitta på bänken, ibland för att få spela regelbundet, ofta för att göra ströinhopp. Man har blandat detta med J20-spel, utlåningar, och att man släppt (eller tappat) spelare redan innan de hunnit göra avtryck.

Det är ett faktum att unga backar kommer hit för att de vet att AIK har en utpräglad vilja, ett stort tålamod och ett enormt track record när det kommer till att fostra backar, ge dem speltid och förbereda dem för NHL-spel eller givna roller i A-laget. Ingen kan säga annat än att AIK verkligen är Talangfabriken™ när det kommer till backar.

Men forwards då? Nu raljerar jag, men ibland känns det från en betraktare utifrån som att strategin där är att "sätt honom på en buss till Pite, om sju säsonger är han tillbaka (via spel i Tingsryd, Sundsvall, Norge och Oskarshamn) för att ta plats i förstakedjan". Så är ju förstås inte fallet men vad är facit? Jonte Berggren är väl den senaste som faktiskt gjort avtryck. Exemplen är förvånansvärt tunnsådda sedan guldåren. Vi har Lirre förstås, och Wingerli. Säkert nån till. Men kollar man från Jonte och framåt så har ingen av de som snittat en poäng eller mer i J20 riktigt tagit (eller ens fått) chansen mer stadigvarande när (eller om) de flyttats upp, eller dragit vidare: Linus Andersson (KooKoo), Albin Erikson (BIK Karlskoga), Albin Sundsvik (Rögle), William Persson (Linz), Oscar Nilsson (Piteå), Jacob Sundin (Piteå), Theo Keilin* (BIK Karlskoga), Gabriel Säll (Tingsryd) etc…

* Här finns väl fortfarande en liten öppning att man tänkt testa honom nästa säsong efter tillväxt i BIK Karlskoga, men jag ger det 50-50 att han eller AIK säger tack och hej

Namnen ovan är helt ok hockeyspelare, inga man ligger sömnlös över att vi tappat/släppt, men det är heller inte poängen med det här inlägget. Mina funderingar, som ni gärna får hjälpa mig med, är t ex:

• Är vi sämre än andra lag på att fostra forwards? Kommer det i s f att på sikt få konsekvensen att talangerna väljer bort oss tidigt?
• Eller är vi bara mediokra på att ta hand om forwards, att det är vårt fantastiska backomhändertagande som överglänser allt?
• Kan vi kopiera backundret till forwardssidan? Hade någon av spelarna ovan kunnat växa ut till en Frödén, Linus K eller liknande i rätt omgivning? Eller är det bara tillfälligheter som spelar in, att vi inte haft rätt lerklumpar att forma?

[medli]

Min första tanke är att man måste förändra spelsättet. Som det är nu så fort man kommer in i anfallszon dumpas pucken ner i rundeln för att vrida och vända där, håller på bli tokig på det.

Är lätträknat dom gångerna man söker spel inåt i zonen istället. Känns som det är nått att fila på för att främja kreativitet istället för det här sargbrunkandet.

Eller är jag helt fel ute?

[dovienya]

Det har jag reagerat på också;bpde Sikura och Andreas J pratar ju om att först komma in i systemet och sedan ta det därifrån...

Har vi dödat kreativiteten med sargrunkandet?

[Antos]

Det har jag reagerat på också;bpde Sikura och Andreas J pratar ju om att först komma in i systemet och sedan ta det därifrån...

Har vi dödat kreativiteten med sargrunkandet?

Jag tycker ju SHL har ett problem att främja en positiv och anfalls glad hockey. Är för lätt att haka och hålla fast det där lilla extra som gör det svårare för dom offensiva spelarna, här har SHL ett jobb att göra vilken typ av hockey dom vill ska spelas i SHL. Ta efter NHL där dom tydligt styrt om reglerna för att dom ska gynna dom bästa i ligan.

[kopitar]

Grejen är den att dom som kommer har för lite "grit" den enda som jag ser tendenser till något sådant är Robertsson. Han sticker ut med en extra dragning, och kan göra något oväntat, eller till exempel spela lite småfult. De känns som dom som nämnts tidigare köper aiks strategi fullt ut. Dom dumpar pucken i ett hörn och in å köttar i hörnet. Jonte Berggren är ett exempel ur en bok, hur dom yngre borde spela. Våga släppa iden om att dumpa puck i hörnet, och spela lite galet. Misstag kommer såklart men de borde aik ha förståelse för, precis som dom har gjort med backarna ( David Runblad , Pelikka osv).

[dovienya]

Det ska stå sargbrunkandet, för övrigt. Freudiansk felskrivning kanske..

Håller med Kopitar litegranna. Att snitta 1-2 poäng per match i J20 på 20 min speltid (0,5-1,0 ppg per 10 min) borde ändå, om inte annat på ren tur, översättas på mer än 0,02-0,05 poäng per match på 10 min speltid i SHL, trots att de saknar "grit". Petter Granberg snittar för övrigt 0,13 poäng per match i sin grundserie-SHL-karriär; utan att sikta på mål...

Om man tar de som man (AIK?) tänker sig som talanger med potential:
Keilin har 1 poäng på 45 matcher, Zeb har 2 poäng på 26 matcher, Stenman har 10 poäng på 114 matcher (ink slutspel), men inga poäng de senaste 31 matcherna i alla fall. Vuollet har 0 poäng på 17 matcher.
Robertsson har 19 poäng på 114 matcher (ink slutspel).

Speltiden är naturligtvis låg på dessa, och jag fattar ju att det är svårt att göra pinnar när man inte får kontinuerlig speltid eller en räcka byten i rad så man kommer in i det någorlunda (Vuollet, Zeb), men Stenman, Keilin och Robertsson har ju faktiskt fått rätt bra med byten och även lekkamrater.

Men jämför mentaliteten mot hackspetten från Kusmark som kom in och bombade iväg tretton skott per byte och rörde om i grytan, trots 6 minuter speltid per match. Man visste vad han ville göra. Avsluta mot mål. Överallt. Alltid. Inte fan drog han väl ner i sarghörnet med sina 153cm och 74kg på den tiden? Eller har jag en förskönad bild av honom?

Nu är istället tanken att W-krångla sig genom mittzon med drop till en back i fart i en kvart, och sedan ändå dumpa ner och hoppas på en brunkvinst vid sarghörnen.

Det sjuka är att vi har - trots sargbrunkandet - väldigt många avslut ifrån slottet, även jämfört andra lag i ligan. Jag antar att det är en av anledningarna till att man fortsätter. Någon gång "borde" det normaliseras till 8-9% mål per skott istället för 5% som idag..

edit: Nu ska det också sägas att jag tycker ändå inte att ynglingarna skäms för sig när det spelar (ffa Vuollet och Zeb, och kanske Robertsson nu då ett par matcher), men det känns ändå inte farligt när de är inne. (jfr Arvidsson)