Tycker ett antal tillbakablickar förtjänar en egen tråd.
Capture.JPG (36.49 KiB) Viewed 5468 times
Helt klart är väl att AIK behöver höja sitt spel generellt över säsongen, med målsättningen att sluta topp fyra, vilket vi inte gjort sedan säsongen 2015/2016 då vi slutade etta. Att ha som mål att "varje år tävla om SM-guldet" kan direkt omsättas till detta, efter som det inte under de senaste 20 åren hänt att ett lag utanför topp-fyra tagit guld. https://www.expressen.se/kvallsposten/s ... guld-igen/
Så vad krävs? I vilka avseenden har AIK halkat efter vissa övriga lag om man ser till de senaste tre säsongerna? Och vad var huvudsakliga problemen denna säsong?
Den säsong vi nu går in i, silly season, behöver falla ut betydligt bättre än den gjort på sistone. Det har varit allt för många prestigevärvningar som totalfloppat - nämn bara namn som Cumiskey, Ellis och Aaltonen och man blir ju direkt deppig. AIK behöver Calof-värvningar, riktiga kap från gårdsloppisen, men även prestigevärvningar som presterar, typ Zackrisson.
Det behövs också spelare från de egna leden som inte bara gnuggar någorlunda i trejde/fjärde, typ L. Lindström, utan mer Wingerli-typen och mer därtill - sådana som tar steget från de egna leden, upp i hierarkin och helst kommer upp i nivå så att det bär över till andra sidan Atlanten.
Sist men inte minst, det behövs spelare som tar steget och utvecklas från jämngod nivå, eller ojämn nivå med hög potential parat med gott om misstag, till att under resans gång utvecklas till en toppspelare. Efternamn som Heed, Klingberg, Norman mfl kan nämnas.
Helst behöver AIK att allt ovanstående håller - dvs. inga stora floppar i värvningsarbetet, att någon från egna ledet kommer upp och tar steget, och att dugliga spelare utvecklas över säsongen.
- Den nya ledningen behöver formulera tankar kring hur man vill att AIK ska spela och därefter implementera detta under, säg, en treårsperiod. Tydligt är att man mer och mer gått in för att spela mer kontrollerat (defensivt), men hittills har detta inte slagit väl ut. Formtopp i slutet av säsongen räddade en i övrigt skakig säsong ifjol, mycket p.g.a att man plötsligt började spela med betydligt högre press högre upp i banan (mer som man gjorde under guldåren). I år fungerade inte den taktiken (spelare som inte klarade av den plötsliga förändringen?). Klart är att hockeyn har förändrats mer än AIK de senaste fem åren.
- Man behöver fundera på hur man vill forma truppen (naturligtvis utifrån hur man har tänkt spela). Under Lindgrens ledning har det varit uteslutande sensationsvärvningar. Jag tänker t.ex. på en personlig favorit; Aaltonen. Grym spelare, men med ett par sämre säsonger i bagaget. Visst kan en sådan spelare i teorin lyfta, men inte i det AIK han hamnade i. Jag ska i samma andetag säga att jag in i det sista hoppades att JMA skulle få vara kvar. Mest p.g.a att det inte var i år han skulle lyfta - utan nästa. Hur Lindgren och AIK tänkte där är bortom all logik. Göra den största chansningen någonsin och sedan bara släppa allt helt plötsligt. Dåligt hockeykunnande!
- Tränarfrågan. Anställ en tränare som kan implementera den spelmodell AIK vill spela. Vad tränaren då heter spelar mindre roll. Det går inte att säga att man vill spela publikfriande tokoffensiv och sedan anställa Säcken. Omöjlig ekvation. Vad man hade för tanke med Tommy har jag ingen aning om. Kanske Tommy inte ens vet det?
- Man behöver tänka över strategin med egna produkter. Hur många ska vi satsa på i år, och vilka? Vad händer som spelare X i truppen skadar sig? Har vi någon från juniorleden som kan täcka upp under den period spelaren är borta, eller behöver vi lägga undan pengar för att eventuellt kunna förstärka utifrån?
- Vad ska vi göra åt publiktappet? Är det någonting i upplevelsen vi säljer som kunde göras bättre?
Tack nishog04. Intressanta reflektioner. Presspelet och spelet utan puck i mitt- och anfallszon generellt tycker jag förbättrats och varit nyckeln till att vi presterat så bra i slutet av säsongen och i slutspelet. I sina bästa stunder var det som i fornstora dar, där ett ständigt återtagande av pucken från stressade motståndare var nyckeln till framgång, snarare än att vi alltid spelade bländande med pucken. Finns mer att jobba på där när det gäller kontinuiteten.
Förlåt mig om jag dröjer kvar lite vid spelarna från säsongen som varit.
MÅLVAKTERNA
Gustav och Mantas kan båda behandlas samlat tycker jag. Vi gick in i säsongen med två andramålvakter säger belackarna. Nja säger jag, Gustav hade faktiskt bättre räddningsprocent än Ortio från säsongen innan, och Mantas kom från KHL och hade ett rimligt track record. Det hade räckt att en av dessa hade höjt sig marginellt för att vi skulle ha haft en topp-5-målis i SHL. Tyvärr gjorde ingen av dessa det. Gustav fick sin skada som gjorde att han inte fick chansen när allt skulle avgöras. Mantas har vissa balansproblem vid förflyttningar, men är en bra målvakt med hög potential. Dessutom - om man jämför med några av målvakterna i toppen, t ex i LHF och FBK, så har dessa lag bättre försvarsspel och släpper färre spelvändningar än vad vi gör. Framförallt har de ett mycket bättre boxplay, där motståndarna får ta avslut som är lättare för målvakten att hantera. Så jag tror att en stor del av förklaringen till procenten sitter i hur laget på isen presterar defensivt. Jag ser därför ingen anledning till att bryta med målvakterna, då det dessutom kan bli kostsamt och man inte vet vad man får.
BACKSIDAN
Kändes stark inför säsongen, och har över hela säsongen presterat på en rimlig nivå, även om dalarna varit alltför djupa. I sina bästa stunder har Djuse och Pudas varit dominanta, samtidigt som detta varvats med rejält slarv som kostat poäng för laget. Granberg har varit stabil under säsongen, men hade svårt med tempot i slutspelet. Alm gjorde motsatt resa - knappt med i laguppställningen stundtals, till att vara bästa back i slutspelet i vissa matcher. Berglund hittade inte tillbaka till sin forna slutspelstopp, men var samtidigt ingen katastrof totalt sett. Lindgren spelade på sin toppnivå och var en av få positiva överraskningar. Han är dock begränsad offensivt, även om målen trillade in som aldrig förr. Norén var inledningsvis en av de bästa backarna, men tappade något under säsongen och gjorde en del riktigt svaga insatser mot slutet.
Inför nästa säsong och i och med att Andersson och sannolikt Lundberg ansluter, samt med egna produkterna som knackar på dörren (Wilsby gjorde en del bra matcher på slutet, Dalroth är aktuell osv) så kommer det finnas en bra bredd och en hel del potential, även om det kanske inte kommer vara SHL:s allra vassaste.
FORWARDS
Ännu ett år där nyförvärven som överraskar positivt är klart färre än det motsatta, och där de gamla trotjänarna Möller/Lindström står för poängproduktionen. Ambitionen att bredda poängproduktionen till fler spelare än bara förstalinan som ifjol misslyckades. Olimb med bara 4 mål efter säsongen var en väldig felsatsning, även om han tvärtom mot alla förväntningar höjde sig i slutspelet. Aaltonen behöver vi inte ens nämna. Även Hedberg har inte fallit väl ut. Han har visserligen gjort en del mål, men för mig är det uppenbart att en spelare som har förmågan att åka snabbt och skjuta bra är för begränsad - svag i närkamperna, för lite start/stopp, för svagt spelsinne och dålig defensivt. Sammantaget ger det en spelare som gärna hamnar på utsidan, vilket verkligen inte är vad vi behöver. Hoppas det ligger i båda parters intresse att avsluta kontraktet. I motsats till detta har Alvarez varit en av våra bättre forwards och är precis den spelartyp vi gärna skulle ha fler av.
Vad ska man tro inför nästa säsong då? Firma Lindström/Möller kommer fortsatt vara våra top-scorers. Jag hoppas dock att man inte nödvändigtvis spelar dessa ihop, eftersom de båda är i topp när det gäller skott på mål i hela SHL, och båda gärna vill söka sig upp i höga slottet och ta avslut. Möller är bäst i laget och är mer eller mindre bäst på allt över isen - grym i närkamperna, bästa skottet, bra defensivt, kung i boxplay osv osv. Jocke däremot tycker jag inte får ut allt som skulle kunna hämtas ur den stora skicklighet han besitter, han är för förutsägbar, hamnar på utsida och utmanar för lite. Jag vet inte hur man ska komma till bukt med detta - i värsta fall testa honom som C.
Bredvid dessa hoppas jag att produktionen kan breddas och att fler kan ta rygg på nämnda herrar. Albin E har en otroligt hög högstanivå och är grymt giftig, men är i de flesta stunder helt osynlig under matcherna och använder inte många gram av alla kilon han besitter. Håller tummarna för genombrott nästa vinter. Alvarez känns grymt bra att ha nästa säsong, tycker han bör vara ett väldigt bra komplement att lira tillsammans med Jocke. Adam är väl tilltänkt som en spelare för en andrakedja, och i första hand center, men jag är skeptisk till om han passar särskilt bra till det - mediokert spelsinne, stark vid sargerna, svag tekare. Men han är pålitlig och kan i princip placeras in överallt. Jag har lagt ner förhoppningarna om något genombrott a la Lindholm. Vad ska hända med Bud? Kan vi inte ta honom på artistkontrakt från oktober? Eller tappar han all fys när han inte sommartränar med laget? Rent utifrån prestation, där han varit vår tredje bäst producerande spelare med en tidigare bevisad ytterligare uppsida, så vore det tjänstefel att inte åtminstone diskutera saken.
Jimmie kan jag inte se ska komma tillbaka. Även om hans prestation fram till skadan var nog så bra som tidigare säsonger så har jag svårt att se att vi ska viga en plats åt Jimmie i topp-två-linorna. Allt har sin tid, även om det gör ont.
Linus hoppas jag hyrs ut och ses som en backup som kan funka i alla väder. Lundin hoppas jag inte får fortsatt kontrakt - visst har han varit rätt stabil, men är trots allt väldigt långsam och begränsad som spelare. Vi behöver platser till Berggren, som jag hoppas får en bra sommar och som kan nya tag nästa vinter, och Sundsvik och övriga som trycker på underifrån.
Och Tim då? Ja jag vet inte...uppsidan är stor men en syns för sällan. Han behöver utveckla sitt spel för att ta nästa kliv. Tveksamt om intresse finns från båda parter. Tycker AIK snarare behöver en Petterström-typ (se nedan).
**
Med det sagt hoppas jag på något i den här stilen till nästa säsong
Även dags att summera Mickes tid som sportchef. Laget var i stort sett redan klart första säsongen han klev in, men plockade in Ortio vilket var otroligt viktigt. Den mest lyckade värvningen han gjorde under sin tid? Tittar man på de forwards han värvat är det knappt någon som lyckats? Tyvärr ett otroligt dåligt facit överlag.
Målvakter
Ortio - succé
Mantas - ok
Westermark - oprövad
Backar:
Alm - ok
Cumiskey - flopp
Katic - bra
Ellis - flopp
Kostka - bra
Lindgren - bra
Granberg - ok
Norén - ok
Forwards:
Bud - ok
Sam - flopp
Matt Anderson - flopp
Alvarez - bra
Hedberg - flopp
Jensen - flopp
Aaltonen - flopp
Lundin - ok
Olimb - flopp
Söderlund - ok
En annan sak jag tänkt på är det här med hur laget formerats under förra säsongen. Det är som att det inte funnits någon bärande tanke kring hur laget ska vara sammansatt, vilka roller som olika kedjor ska ha och vilka roller som olika spelare ska ha i respektive kedjor, vilka spelare som passar att spela ihop osv. Ska vi ha en checking-line? Ska offensiva skickligheten spridas ut och kedjorna ges i stora drag lika mycket speltid i 5 mot 5? Vem passar som center och vem passar på en kant?
I viss mån är förstås det här beroende av bristande kompetens och intresse från medias sida - om inte frågorna ställs så kommer inte svaren. Men det är ändå anmärkningsvärt att det snarare varit motsatta signaler från Tommy, dvs att det i stort sett inte spelar någon roll hur laget formeras. Alla kan i princip spela med alla och var som helst, det finns inget syfte med att ha kontinuitet och låta spelare få "kemi" dem emellan. Många spelare får alternera som både center och ytter (Möller, Adam, Wingerli, Berggren, Jimmie, L. Lindström, A. Eriksson) utan någon större reflektion kring detta, eller någon tanke att en viss spelare passar bättre i en viss roll.
Vad är viktiga egenskaper för en center?
Hur tänker han när det gäller sammansättning av spelare med höger- respektive vänsterfattning?
Vill Tommy bygga kedjor med spelare som kompletterar varandra eller som förstärker en viss typ av egenskap (t ex checking-line)?
Om man inte ställer mer precisa frågor, utan bara allmänt "hur tänker du när du formerar laget" så får man bara svar av typen "givetvis vill du ge alla spelare passande roller blabla givetvis beror på dagsformen blabla givetvis och funkar inte det under match så brukar jag blanda om helt slumpmässigt och hoppas på det bästa"
En bra tränare bör ha en tydlig tanke med hur laget ska spela OCH formeras, och detaljerat kunna redogöra för denna. Det ska finnas en röd tråd i hur laget formeras, under säsongen liksom under matcherna - även i de fall då man väljer att göra justeringar under match. Inte den fullständiga tombola som denna säsong varit.
Verkligen! Jag tycker det går ihop lite med hur Lindgren ville (alltså inte ville, med tanke på att han aldrig uttryckte någon önskan kring detta) att laget skulle spela.
Den gångna säsongen i synnerhet har visat att man spelat laget utifrån hur knatteverksamheten brukar fungera, alltså att den som tränat har fått spela. Många experiment men inga utvärderingar. Totalt kaos från början till slut!
En parameter man kanske inte tänker på är att siffrorna (SVS%) påverkas en del av hur ofta laget drar på sig boxplay. Målvakterna har förstås svårare att möta en motståndare med numerärt övertag och som har större möjligheter att ta svåra avslut med t ex skymning, styrning eller pass över centrallinjen. Nästan alla målvakter har därför sämre SVS% i boxplay, 2-4 procentenheter men ibland mycket mer.
Det gör att målvakter som spelar i lag som oftare hamnar i boxplay får sämre SVS% eftersom alla typer av spelformer räknas in.
AIK hade fjärde mest tid i boxplay, bara Mora, Linköping och Färjestad hade fler minuter. Det gör att det missgynnar våra målvakter gentemot t ex Lassinantti ganska mycket, då Luleå spelade mer än en timme mindre i boxplay!
Lindvall hade faktiskt sjätte bäst SVS% i spel med lika styrka. Å andra sidan hade han usla 81,71 SVS% i boxplay, och med många minuter där så drar det förstås ner de totala siffrorna markant.
Tidigare säsonger så har utespelarna kunnat lita på Ortio, Svensson mfl.
Därför har man släppt igenom rätt mycket skott.
Denna säsong så har det mesta havererat när det gäller försvarsspelet på grund av 2 usla målvakter, som spelarna inte kunnat lita på. Försvarsspelet har sett ut som rena jävla hönsgården hela säsongen.
In med minst 1 ny målvakt om vi skall sikta på finalspel
