Originaltexten är King Kongs (ära den som äras bör!), men tex och bilder är lätt justerade för att passa dagens situation, då det är svårt att säga det bättre än så!
Våga vara vinnare
Match 7 hemma i semifinalen mot Växjö i 2016:s slutspel. Vinnaren möter i finalen Frölunda eller Luleå i en kamp om att stå som slutliga vinnare av SM-tecknet och få lyfta den efterlängtade bucklan till skyn.
Match 7, direkt avgörande. Vinna eller försvinna.
En för många fans garanterat fruktansvärd och hemsk situation känslomässigt. Förväntningarna under säsongen har varit stora, och i samband med lagets framfart och otroliga styrkedemonstrationer under säsongen så har många Skellefteåbor på allvar börjat tro att vi faktiskt har en riktigt bra chans på SM-guldet.
Skulle äventyret ta slut på Onsdag, mot Växjö, skulle det såklart skapa ett otroligt antiklimax som skulle vara svårt att hantera utan att bli allt för känslomässigt dränerad.
Vi vill ju alla så mycket mer och förväntningarna har lyfts upp till en nivå där missad final skulle skapa en enorm besvikelse för alla Skellefteå fans.
Vi vet ju alla hur det känns när man missar ”målet”. När man inte når ända fram till det man suktat så starkt efter en hel säsong.
Vi har gått på playoff minor, kvalserie fällor och en förlorad SM-final så sent som i fjol. Men vi har ständigt rest oss upp och jobbat vidare, för att bli starkare, bättre och till slut nå det där målet som hägrar där inom räckhåll.
Vi Skellefteåbor har ju något av en intern "jargong", där vi på ett skämtsamt men allvarligt sätt ser på oss själva som pessimister, som alltid tror att allt skall gå åt helvete, och vi tar alltid ut förluster i förskott. Det är liksom enklare att förbereda sig, och sina vänner, och hela världen på att vi minsann VET att det kommer att gå fel, även om vi egentligen förtjänar en seger. Men på nåt jäkla sätt kommer vi att ha stolpe ut eller missa det här. Vänta bara och se.
Vi gör det för att på något sätt värja oss från att bli sårade igen när vi missar det där uppsatta målet.
Men funkar det verkligen så bra. Är motgångarna verkligen enklare att hantera för att man efter en motgång kan säga ”vad var det jag sa”..?
Kanske är det dags för oss Skellefteåbor att på allvar kasta det där jäkla pessimist skynket och försvarsmekanismen åt skogs och våga vara vinnare i stället.
Våga tro på seger, även om resan på Onsdag inte blir enkel kanske vi skall tillåta oss själva att verkligen tro att det här kommer att gå vägen. Vi kanske skall våga ha den inställningen.
Kanske är det på tiden att vi Skellefteåbor på riktigt allvar visar hela hockeysverige vad riktigt hockeykultur, kärlek till laget och passion för sitt lag egentligen handlar om och betyder.
Vore det inte underbart om vi Skellefteåbor nu på Onsdag slöt samman på läktaren och satte ner foten. I Skellefteå Kraft Arena är det inte bara vårt lag som motståndaren får möta, utan det är hela vår stad, Skellefteå. Västerbottens stolthet.
Det är nu eller aldrig på Onsdag.
När sista skäret är taget är vi antingen i final eller tar ett långt och sorgligt sommarlov. Vill vi se en finalserie i Skellefteå, jamen slut då upp bakom laget och stötta truppen i 60 minuter på Onsdag. Vill vi ge Skellefteå chansen att vinna sitt fjärde SM-guld någonsin, stötta laget oavsett vad som händer!
ALLA ÄLSKAR SKELLEFTEÅ AIK!
